Du fattas! Du är borta, jag har så svårt att vara glad just nu. Jag kan skratta, men sen blir jag påmind. Påmind om dig av mina egna tankar.
Jag och Alva busade under ett lakan. Hon tittar på mig och jag ser dig i hennes ögon. Jag känner mig inte hel längre.
Jag vill kunna ringa och prata en kväll som denna. Alva har feber, allt som hänt och vad som kommer att ske.. Det är bara så sjukt.
Sen började jag tänka på låten halo! Den fick en mening för oss. Den gången. Jag vet att du minns. Lika väl som jag. Det var mkt känslor. Jag tror det kallades för ren kärlek. Jag kommer aldrig glömma den gången. Hur svårt det än vara att vara ifrån. Så mkt dumt du gjorde och jag gjorde så visse vi sanningen tillsammans.
Jag är tom på ord. Jag är tom i mig.
Jag har Alva, jag har min familj och mina vänner. Vissa har du tom fört mig närmre med din bortgång. Vissa har jag kommit längre ifrån. Jag önskar bara du kunde vara här och lyssna, och bry dig. För jag vet vad du kände.
Men jag lovar dig. Jag skall leva upp till dina ord och vara den mamman till Alva som du sa att jag var. Jag kommer aldrig att svika henne. Jag ska leva som oss för henne. Jag skall ta detta och göra det till min styrka. För jag ska försöka bli starkare. Jag ska försöka riva min mur som du alltid sa till mig. Sluta försöka att alltid vara så stark. För vet du, jag orkar inte det längre