Är så dålig på att prata. Och jag har så många känslor i min kropp. Det gör ont i mitt hjärta. Det värker på riktigt. Jag kan inte annat än att tänka på dig. Du har lämnat oss. Du har lämnat din dotter, du finns inte längre med oss. Och det gör så förbannat jävla ont!
Det har alltid varit som det varit. Men jag kunde aldrig sluta hoppas och sluta tro att det en dag skulle bli bra. Bli bra för Alvas skull. Du var på god väg denna gång och jag hoppades så. Alva är fortfarande så liten, ord jag ofta sa. Nu gör det ännu ondare att hon är så liten. Det finns inga minnen. Jag har försökt förklara. Men vad säger jag till henne? Men vi kommer att prata om dig ofta och mycket. Jag kommer prata om dig och mig. Jag har alla brev kvar som Alva kommer få sen.
Fan varför, varför du? Jag orkar inte. Jag går sönder. Jag går sönder för mig själv, för Alva och för din familj. Du var så älskad av många. Du gjorde inte alltid rätt, men alla fanns alltid kvar för din personlighet var bra, den var omtänksam, givmild.
Du är och kommer alltid förbli Alvas pappa och jag kommer alltid älska dig, och jag har alltid gjort det fast jag inte sagt det på många år! Du vet och jag vet precis hur allt var egentligen ❤️
RSS Feed
