4a veckor imorgon ❤️ sitter och läser alla gamla brev och jag minns. Men jag väljer att minnas allt med glädje ist för med sorg. Jag och Alva läste bok. Titta Alva, där uppe bland stjärnorna bor pappa. Ja mamma, pappa stjärna ❤️ önskar bara att du kom till mig den onsdagen. Du ville så träffa Alva. Men det gick inte då. Önskar bara det hade gått ❤️ tankarna snurrar så mycket hela tiden.. Vill bara vakna upp ur denna mardröm och allt skulle vara som vanligt igen. 😥 det känns verkligen som att det är en del i mig som försvann med dig.
Känns ändå på nått sett att jag är helt tom när jag läser.. Jag vågar nog inte känna ordentligt heller. Men jag är så glad för Alvas skull att alla breven finns kvar. Jag ville bara läsa dom. En gång. En gång tills Alva är stor nog att få breven.
Men jag läser dom ändå samtidigt med glädje och med sorg. Glädjen i vissa meningar. Skämten som blev så fel för breven tog sån tid att komma. Sorgen över vissa ord du skrev. Sorgen över allt du ville med orden du skrev, du skrev också ; förstår du nu varför jag hatar detta skit system. Och ja, jag förstår! Nu förstår jag ännu mer...
Sorgen över orden du ändå aldrig höll, samtidigt som jag läser det med hat. Men jag minns även att jag ändå aldrig slutade att hoppas för din skull