Igår var det dags för din begravning...
Var inne först i kyrkan med din mamma. Kände att benen ville inte bära mig in. Jag visste verkligen inte om jag skulle klara det. Sen så prov sjöng tjejen, och det brast då. Fan vad ont det gör. Du låg Lixom där inne, inne i kistan. Jag har fortfarande svårt att acceptera att du inte finns bland oss längre.
Jag sitter längst fram, och tillslut känner jag ingenting. Jag känner mig helt tom. Kunde inte känna sorg, saknad, arg, glad, ledsen. INGENTING. Det gick inte. Och sen kom bara vågen över mig. Med alla känslor på en och samma gång. Det gick inte längre, Alva satt snällt och klappa mig på huvudet. Och hon sa ingenting. Men jag vet att hon vet
Det var en vacker begravning. Alvs som annars har full spring i benen var så duktig.
Väl när du låg där nere, nere i det djupa hålet. Bara du, fina du i din kista. Alva kastade först ner sin ros. Hon vinkade hej då pappa. Hon förstod verkligen. Sen fick hon lägga ner bilden hon målat till dig.
Kan knappt skriva orden. Men jag vill bara vakna upp ur denna mardröm, och allt ska bara vara som vanligt.
Du är det sista jag tänker på innan jag somnar och det första jag tänker på när jag vaknar.
Är så glad att jag har Alva, hon lyser verkligen upp min vardag till Max. Våran lilla terrorist ❤️
RSS Feed
