Ännu en dag börjar bli kväll. Telefonen har gått på varv sen jag gick upp i morse. Många samtal att ta itu med, mycket att tänka på och att göra. Sen slår känslan mig. Att även detta kommer vara över. Även detta kommer ta slut. Allt planerande, allt detta mitt i och även det gjorde ont. För vi alla måste gå över till en vardag en vardag som fungerar utan dig bland oss. Och det känns helt sjukt. Och hur det än låter så vill jag fixa och dona för det känns bra. För det känns bra för att det är för dig. Samtidigt som det känns helt sjuk. Helt sjukt du var 31 år. Alva är två. Detta skulle inte ske.
Vi sitter och tittar på kistor, kollar olika begravningsbyråer. Händer detta verkligen? Är detta verkligen sant? Jag kan inte förstå. Jag vill inte förstå. Jag vill bara vakna upp.
Jag vet hur du kämpade mot olika demoner. Jag vet hur mkt du ville.
Det är en fin kväll. Så jag passar på att minnas alla våra fina stunder på 7.5 år tillsammans. Jag passar på att minnas olika känslor. Känslor inte ens du visste om. Känslor bara jag kände utan att uttala dom. Det är en vacker kväll och jag ska tillägna den åt dig
RSS Feed
