Vaknade med en riktig ångest idag. Det är så jobbigt. Imorgon är det dags, du får din sista vila. Det känns så jobbigt att tänka på det. Orden känns tunga att skriva. Vet inte alls vart jag skall ta vägen. Dessa dagar har jag haft så mkt att göra så jag har inte ens haft tid att tänka. Att tänka på dig. Att allt skulle bli bra denna gång.
Alva har målat en jätte fin teckning till dig imorgon. Allt känns så sjukt att ens bara tänka på.
Det är 18 dagar sen. Ganska precis sen jag fick samtalet. 18 dagar sedan vi förlorade dig.
Jag känner bara att jag orkar inte. Inte idag.