Har haft en nysig kväll idag. Och det tror jag alvs också har haft då hon somnade rätt fort när vi kom hem.
Slog på tven... Är någon dokumentär från Danmark. Hör hur han snackar om beroende, familj osv.. Tittar upp... Och han ser precis ut som du. Inte som du, utan den dagen... Just den dagen, när vi fick se dig för sista gången. Han ser ut precis som du gjorde just då. Fan asså!
Du såg så frid full ut. Och bilden kommer ofta upp i huvudet på mig. När du ligger där. Fast det bara är ditt skal. Så jag kollar gärna och ofta på bilder av dig. För det är så jag minns dig. Men hur mycket jag än minns hur du ser ut så kommer den bilden upp ofta.
Du kommer ofta på tal. Och jag ångrar så mycket. Men jag får trösta mig med, att det gjorde du med. Men vi båda ville samma sak. Att allt skulle bara vara bra med Alva. Och jag tjatade så ofta! Bara du mår bra så kommer Alva må bra, så fokusera på dig själv och hur du mår så kommer hennes på köpet! Och jag vet att du försökte så ofta. Men det var mycket där vi krockade. Och jag blev väldigt bitter.
Och jag vet även att du gillade att jag kunde säga det, även andra fel jag kunde göra. Och du var precis lika dan. Jag önskar bara allt kunde ha fått vara lite annorlunda, fast du hade fått gått tidigt. När det var bra så var det ju bra!
Tankarna snurrar till Max. Jag gråter knappt längre. Jag orkar inte gråta. Känner ofta hur det svider i tårkanalerna och min kropp och mitt psyke behöver gråta. Så kan jag inte... Det går inte.. Hur jag än försöker så går det inte mer!
Jag googlade ditt namn, sen googlade jag mitt namn. Och detta komm upp